Direktlänk till inlägg 18 september 2011
Jag hade som sagt beslutsångest tidigare i veckan då jag skrev om rött hår. Linda fick lite motsättningar om att jag tydligen passar väldigt bra i mitt blonda.
Maybe - men det är inte alltid kul att vara blondin - fördommar är ett väldigt bra ord som sätter sig ivägen. Att vara blondin innebär ofta att man blir sedd som just stereotypen för blondiner.
Låt mig berätta om när jag gick min utbildning...
Efter ett år skulle vi sätta oss ner i grupper 4 och 4 och säga något positivt om alla i gruppen, vi hade då lärt kännna varandra ganska bra och var bra vänner. En kommentar jag fick där har satt sig i mitt huvud, en av tjejerna där sa nämligen detta om mig.
- Tack för att du har visat mig att folk som ser ut som du inte behöver bete sig som folk som ser ut som du. (detta var snällt menat men det kändes ändå och man fick ett nytt perspektiv på det hela)
När man kommer in på en fest där man inte känner någon är det sällan någon tjej som kommer fram till en självmant och börjar prata - det är först efter man träffat nya människor några gånger som man faktiskt först känner sig välkommen.
Nu vet jag inte om detta beror på mitt blonda hår men när jag var brunett kände man sig faktiskt mer välkommen i nya sällskap. Nu tänker jag inte bli brunett igen då det var en hårfärg jag inte kände mig hemma i alls men rött är ju lite roligare..
Funderingarna fortsätter...
Ja jag vet att man inte skall ändra sig för andras skull men trivs man verkligen med sigsjälv om man inte är accepterad..?