Direktlänk till inlägg 18 februari 2013
Ja ni hör ju själva hur deprimerande det låter...
Dimman ligger tät men en promenix kommer det allt att bli.
Idag är en sådan där dag som jag får tvinga mig själv att göra sådant.
En sån där dag som det är lite extra motigt.
Det började med att jag fick övertala mig själv att - jo du skall visst äta frukost!
Anledningen till min inre matvägran var att jag hade gått upp 0,1kg - ja ni hör ju själva hur absurt det låter... 0,1kg?! Jag kunde ha kissat innan så hade den stått på exakt samma som igår..
I mina ögon såg det ut som 10kg i spegeln och tyckte att nej du behöver ingen frukost...
Lyckligtvis lyckades jag övertala migsjälv likt ett envist litet barn som satt sig på tvären att snällt sätta mig vid köksbordet och äta den där satans frukosten...
Ok, lite ljög jag där - jag tog den ståendes vid diskbänken.. Men ändå - 1-0 till Linda idag...
Detta är jag välkdigt glad över då chokladen i skåpet faktiskt minskade sin dragningskraft.
Nu är inte den gravidationekraften helt borta men jag har styrkan att motstå den...
Idag har jag varit frisk i tre dagar och träning står på schemat - skall faktiskt bli rätt kul även om det känns motigt det med. Det som jag gått och sett fram emot nu i nästan två veckor...
Trött jag blir på mig själv ibland haha ;)
Gårdagskvällen bjöds på lite fotografering - jag och pojkvännen tänkte ju lära oss fotograferingens ädla konst. Denna bilden är tagen med en blixt plus reflektor på andra sidan - blev helt ok med tanke på att det är vår första "studiofotografering alá atelje vardagsrum" ;)