Vi var på föräldragruppsamtal innan förlossningen där barnmorskan födde fram en docka ur en specialsydd raggsocka. ?! Hursomhelst. Där träffade man alla typer av blivande föräldrar. En kille kunde inte tänka på annat än döden och vad som kunde gå fel. En annan såg sig som en gammal sommarstuga sjunkandes i en träskmark. Ett tredje par tänkte inte ändra sitt liv alls utan det kommande barnet skulle bara få hänga på deras livstil som innebar en massa runtresande. Själv trodde jag att jag skulle få en massa tid i trädgården i somras - jag menar bebisar skall ju sova 16-19 timmar per dygn. Jag hade en liten föreställellse att hon skulle sussa lugnt under eken i sin vagn medans jag kunde gå och påta i trädgården.  Jag vet inte hur de gick för de andra men jag kan ju säga att mina planer inte blev riktigt som jag tänkt mig. Jag fick panikfixa det sista nu i november och mycket står fortfarande halvfärdigt.

Mammaledig - ja de låter det. Ledig, vad är det? När man är superkissnödig och Lea börjar illvråla när man sätter ner henne för att gå på toa. Sitter där med öppen dörr och försöker prata lugnande med henne. Då undrar man vad man gett sig in på och mammaledighet borde kallas för något helt annat - kanske något i stil med mammaslaveri?

Men handen på hjärtat - det är de värt. När man somnat till på golvet på hennes lekmatta och vaknar av ett lyckligt gurglande och någon som drar en i luggen och tittar på en med busiga blå ögon. Man känner lycka istället för det ömma höftbenet man legat på är bara ännu ett exempel på hur fantastiskt underbar hon är!

Jag kommer faktiskt knappt ihåg vad jag gjorde innan - Lifechanging experience!