Direktlänk till inlägg 6 augusti 2012
Ibland kan man sätta sig och fundera..
Tänkte dela med mig av mina funderingar angående balans.
Mår vi som bäst när vi finner balans?
Harmoni?
Kanske..
Men hur finner vi balans?
När vi uppnår den, hur behåller vi den?
Hur gör vi när något får en ur balans?
Kan man träna sitt sinnes balans på samma sätt som man tränar kroppens?
- Genom att utmana sig själv till att tappa balansen lär vi oss hur långt man kan gå utan att tappa den.
Lutar du dig åt ett håll tillräckligt långt kommer du förmodligen tillslut tappa balansen och falla.
Vågar du utmana dig själv lär du dig vart gränsen går och hur du skall göra för att behålla balansen. Det kommer att sitta i ryggraden som man så fint säger.
Du lär dig stå på instabila underlag, smala träbitar etc.
När en utomstående kraft kommer och försätter din kropp ur balans har du större chans att inte falla. Det kan rucka din balans men du återfinner den lättare utan att falla.
Våga skratta helt hysteriskt - men också våga gråta.
Att våga låta sig själv känna kan ge dig ett rikare liv.
Ta ut svängarna.
Jag gråter lätt men har även lätt för skratt - det behöver inte vara en negativ sak att gråta.
Vi gråter av smärta, sorg men även av lycka och lättnad.
Gråt är ett sätt för kroppen att hantera överväldigande känslor...
Gråt kan vara ett sätt att rena själen...
Ett sätt att återskapa balans...